Karl Ekeman, Mirey Gorgis, Theodor Lalér och Patrik Mehrens har redigerat en ny antologi om retoriska typer. En viktig utgångspunkt för den här antologin är att retorisk kommunikation i hög grad handlar om att organisera verkligheten och den sociala världen. Vi gör det ofta genom att tala om typer – genom att typifiera – och det gäller såväl inom retorikvetenskapen själv som inom våra sociala liv och politiken. Därför är det viktigt att studera både typen som begrepp och typifieringen som praktik, det vill säga både de föreställningar som finns och har funnits om en typ och hur typen faktiskt används. I den här antologin görs det med utgångspunkt i olika exempel på retoriska typer. Skribenterna – som kommer från idéhistoria, filosofi, retorik och konstnärlig forskning – har uppmanats att utgå från antingen samtida eller historiska exempel på retoriska typer. Men vad är en sådan?
En retorisk typ kan naturligtvis sammanfalla med en inom retorikvetenskapen redan etablerad talartyp eller någon annan redan känd kategori, men den behöver inte göra det. Redaktörernas ambition har varit att med hjälp av typbegreppet komma åt nya aspekter av retorikhistorien, och därför har den kommunikativa praktik som en typ kan illustrera varit en viktigare utgångspunkt än redan etablerade talartyper. Av det skälet har skribenterna också uppmanats att reflektera över och problematisera själva typbegreppet. Resultatet har blivit studier med såväl historiskt djup som ämnesmässig bredd. Här presenteras och problematiseras exempel från antikens Grekland fram till idag, och vi får möta så disparata retoriska typer som demagogen, populisten, hypokondrikern och älskaren. En måsteläsning för varje retoriker med andra ord.
Boken finns tillgänglig som open access här.
